Det finns en mängd kriterier att ta hänsyn till vid valet av rörledningar – vad som ska transporteras i röret, vilket tryck och vilken temperatur detta har, ledningens dimension och vilka bestämmelser som finns. De rörledningar som finns i byggnader fram till 1960-talet är i regel förutsägbara, men efter denna tid har en mängd nya material tillkommit.
Att bedöma återstående livslängd på rörledningar kräver stor erfarenhet. För det mesta ska man inte räkna med längre teknisk livslängd än ca 60 år. Det är sällan tekniskt motiverat att behålla föråldrade rörledningar, men det kan finnas kulturhistoriska skäl.
Idag är det huvudsakligen metall och plast som används. Plaströr av olika slag har funnits sedan 1960-talet men blev inte vanliga förrän runt 1990. Vanliga plaster är PE (polyeten), PVC (polyvinylklorid), PEX (förnätad polyeten) och PP (polypropen).
De PVC-rör som installerades mellan 1963 och 1973 hade dålig kvalitet, och kan kännas igen på den gråvita färgen. PP-rör har efter en miljödebatt på 1990-talet i hög grad kommit att ersätta PVC-rör.
Tappkallvatten: Fram till omkring 1900 var blyrör vanliga. Under åren 1900-1950 var varmförzinkade stålrör (galvrör) det vanligaste. På 1930-talet började också kopparrör att användas och kom att bli helt dominerade under 1960-talet. Grova rör utfördes efter 1970-talet ibland i rostfritt stål. För ledningar i mark förekom galvaniserade stålrör och tjockväggiga kopparrör. Från 1960-talet har olika plastmaterial använts.
Varmvatten: Tappvarmvattenledningar utfördes fram till 1940-talet av relativt tjockväggiga kopparrör. Från 1990-talet även plastmaterial.
Spillvatten: Inomhus har man traditionellt använt rör av gjutjärn. Rör av mindre dimensioner tillverkades av bly och anslutningar till sanitetsporslin gjordes med galvaniserade smidesjärnrör. För ledningar i mark på tomt användes vanligen betong- eller lerrör. I slutet av 1950-talet lanserades avloppsrör av plast. Vanligt i Sverige är gjutjärnsrör i vertikala stammar och plaströr i horisontella anslutningsledningar. Sedan början av 1990-talet har också rör av rostfritt stål alltmer använts för avloppsledningar.
Dagvatten: Dagvattenledningar har traditionellt utförts av gjutjärn eller koppar. På 1960-talet började plaströr att användas. För rörledningar i mark har man använt lerrör eller gjutjärnsrör, sedan 1970-talet plaströr.
Värme: Värmeledningar av stål var helt dominerade fram till 1970-talet. Man har använt så kallade »bruna« (rödbruna) värmeledningsrör. Senare har de sålts som grönmålade och från 1990-talet som blåmålade rör. Rören har hög hållfasthet och ger en mycket stadig installation. Efter 1970-talet förekommer flera olika rörmaterial.